Förberedelser och transport
Stridsvagn m/37 var ju självskriven, och den har vi vid det här
laget blivit ganska övade på att lasta.
Men vi ville nog gärna ha med någonting mer i stil med det som
folk brukar ta med sig. Någonting gammalt helst. Och gärna något
som inte alla redan vet vad det är.
Det blev Officerarnas Kamratförening som fick rycka ut - "Jag hämtar
något från Mässen."
Absolut, det blir nog bra, tänkte vi.
|
|
Sagt och gjort, tisdagens morgon var vi fyra entusiaster som packade
ihop och begav oss till Mariefred, där vi stannade en bit bort från
Hamnplan och lastade av, för att sedan köra sista biten fram.
|
Vi stannar och lastar av en bit bort för att inte störa.
|
|
En viss uppståndelse väckte vi när vi rullade in. Den lilla vagnen är
faktiskt ganska tyst, så om man kör långsamt hinner man ofta rätt
nära innan folk reagerar.
|
"37:an" väckte inledningsvis en viss uppståndelse.
|
|
Max Sjöberg och Knut Knutsson var först på plats - tillsammans med
lite fotografer förstås - och de var inte sena att hoppa på erbjudandet
att kliva ombord.
Vi berättade de vanliga detaljerna om vagnen; att den är från 1937,
att det fanns 48 av denna typ och 10 av en lite större då andra
världskriget bröt ut, att den är byggd i Sverige av den tjeckiska
firman CKD och att den faktiskt är kapabel att gå i 60 km/h.
Motorn är en sexcylindrig toppventilmotor från Volvo, på ungefär
80 hästkrafter, beväpningen utgörs av två kulsprutor (inte monterade!)
och pansarplåten är som mest ungefär en centimeter tjock, så vagnen
väger inte mer än 4.5 ton.
Sedan kom vi in på de lite mer pikanta detaljerna; hur man startar
motorn, hur man styr och hur man växlar.
Och efter den genomgången blev det en liten provtur på Hamnplan
i Mariefred.
Därefter fick förstås den entusiastiska besättningen svara på
den vanliga frågan - Hur kändes det?
|
Besättningen för dagen uppskattade körningen...
|
...vilket de förklarade för alla som undrade.
|
|
Nå, åter till föremålet från Mässen!
Det var det
Astrolabium som den inte helt okände regementschefen Gustaf Adolf von
Siegroth införskaffat till sin Militärakademi. von Siegroth verkade under
det sena 1700-talet, men instrumentet är äldre än så.
Under större delen av dagen gjordes efterforskningar, både inom
och utom landet. Man ville ju göra en så bra värdering som möjligt,
och ju mer udda en sak är, desto svårare är det att hitta något
att jämföra med.
Vi hade ju under dagen noterat intresset och vi trodde nog att
vi kanske kunde höja vår gissning på "kanske hundra tusen" till
"flera hundra tusen".
Fram emot 17-tiden var det i alla fall dags att få domen uttalad.
|
Vi hade nog trott att den var värdefull, men inte så värdefull...
|
|
Där stod vi,
med vattnet och slottet i bakgrunden,
andäktigt lyssnande på Bo Knutssons berättelse. Och vi fick
veta en hel del om det förtjusande föremålet och dess upphovsman.
Och värdet, tja, egentligen? Vad spelar det för roll? Ett
så näpet, sirligt föremål - vackert i sin egen rätt...
Men Antikrundans medarbetare kan förstås konsten att skapa
en effektfull klimax:
-"Tre-, fyra-, femhundra ... tusen ... Euro."
Då var det ett antal hakor som föll fritt.
|
Det vackra astrolabiet!
Visa stor bild (1MB)
|
Mässens Astrolabium
Det var bara bakgrundsmusiken som fattades. Helt overkligt.
Principen
lär vara drygt två tusen år gammal. Historiens
vingslag snärtade till på kinden...
Museum of the History
of Sciences har en stor
samling.
Där finns mycket att läsa för den som behärskar engelska.
Klicka på bilden till vänster för att få en större bild och njut av
detaljarbetet. Tillverkaren var nämligen guldsmed.
Direktlänk till Antikrundan i Mariefred.
|
|