Bärgning av stridsvagnsvrak från det gamla skjutfältet vid Rullingen

Det finns en hel del militärhistoriskt intressanta platser att utforska i närheten av f.d. P10, som ju legat i Strängnäs från 1921. Det har förstås skett vissa ändringar under dryga 80 år, och Regementet har under åren lämnat en del platser.
T.ex. fanns fram till mitten av 50-talet ett skjutfält öster om Strängnas, där man stod på Tosterön och sköt ut mot den branta bergväggen på Stora Rullingen. Det finns bilder från tiden där man bl.a. ser en gammal stridsvagn stå som mål på Stora Rullingens strand.

Skjutfältet stängdes på 50-talet då man upptäckte att det föll rikoschetter på Tynnelsö (ön bakom Stora Rullingen) då man sköt med strv m/42.

Under många år har det cirkulerat ett rykte om att det skulle ligga en stridsvagn m/21-29 på Mälarens botten. Den skulle - enligt ryktet - ha dragits ut på isen någonstans mellan Tosterön och Stora Rullingen, och där använts som skjutmål. Där skall den ha fått stå tills våren kom och isen smälte.

Att det verkligen dragits ut en vagn på isen finns det personer som kan intyga - de var själva med! Hittills hade dock ingen i modern tid hittat minsta spår efter den. Men det var innan vi var ute och åkte båt...

En vacker vårdag för ett par år sedan gjordes en liten båttur, mest för att prova vår nyligen anskaffade bogserbåt 1, och det passades då på att göra strandhugg på ön Rullingen för att titta närmare på de gamla ställningarna som hållit måltavlor, och som syns på bilder från 50-talet. Mellan tilläggningsplatsen och tavelställningarna upptäcktes svårt rostiga ståldetaljer, men åtminstone några av dem var omisskännligen från en m/21-29!

Södermanlands Regementes Museiförening har bland sina medlemmar också sådana som inte drar sig ens för de märkligaste projekt - allt enligt parollen att allt är värt att spara på! Och så är det förstås tjusningen i att göra det där som ingan annan gjort som lockar. 

Alltså smiddes planer på att komma tillbaka och hämta hem allt som gick att bärga! Lite besvärligt var det ju; vi är ju inte särdeles sjö-orienterade om man så säger, och utrustning för bärgningsoperationer av det här slaget ligger inte direkt i våra förråd. Men allt går naturligtvis att improvisera om man bara vill tillräckligt mycket.

Vi inhämtade tillstånd från markägaren att bärga "skrotet", från tomtföreningen på Tosterön att låna bryggan, och från P10 att låna en följebåt. Två lika entusiastiska som oförvägna dykare anslöt sig till följet och i sista stund lyckades vi också lokalisera en lämplig flotte som vi hyrde för en symbolisk slant och tog på släp ut till Rullingen en vacker augustimorgon.

Medan dykarna plockade upp en mängd olika föremål från sjöbotten, ägnade sig landkrabborna åt att gräva, spetta, bända och frilägga...

Slutligen förenade vi oss i projektet att få ombord den största enskilda delen på flotten. Som synes är utrustningen vi använder sådant som vi plockat från verkstaden; bl.a. har en vanlig motorlyft har gjorts fast på flotten med hjälp av spännband och lite pallvirke.

Som vanligt tog ju avvecklingen av verksamheten längre tid än vi trott, så de sista faserna fick ske i kolmörker och ficklampssken. Nätterna i augusti kan vara lika mörka som dagarna är vackra. Ett gäng trötta, hungriga och mycket nöjda bärgare hann i alla fall avnjuta pizza och kebabtallrik precis innan stängningsdags. Morgonen därpå kunde vi äntligen granska fynden i detalj...

Det var det alltså! Eller? Nja, för det första återstår ju frågan om vart resten tagit vägen! Det vi funnit är en stor del av bottenplattan, men inte hela, och dessutom syns tydligt att överbyggnaden en gång i tiden skurits bort. Kanske att man en vinter skurit bort allt som synts ovanför isen? Men sedan då? Har man släpat ut överbyggnaden på isen och låtit den sjunka? Det här var ju långt före miljösaneringarnas epok, och mycket skrot "togs omhand" enligt parollen "syns det inte så finns det inte". (Förvisso något som arkeologer idag nog är tacksamma över.) Finns det vi söker någonstans därnere i dyn?

Det man lugnt kan säga är i alla fall att det som eventuellt finns kvar inte går att använda till något annat än att fascinerat peta bort snäckskal från...