M4 Sherman var den vanligaste amerikanska stridsvagnen under andra världskriget. Konstruktion och produktionsstart skedde 1941. Redan från början planerade man att flera fabriker skulle bygga Sherman, varvid de som hade möjlighet att gjuta en kaross gjorde det medan de som saknade den möjligheten svetsade ihop vagnen. Från början använde man en 9-cylindrig flygmotor men när kriget var ett faktum ökade produktionen av både flygplan och stridsvagnar varför man såg sig om efter fler motoralternativ. Ford tog fram en avancerad V8-motor helt i aluminium med överliggande kamaxlar, en annan lösning var ett motorpaket av två hopbyggda dieselmotorer. Den mest ovanliga konstruktionen var fem stycken sexcylindriga bilmotorer sammansatta till en enhet.

Under produktionstiden ändrades frontens lutning och detaljer som luckor, band och fjädring. Även beväpningen utvecklades mot kraftfullare kanoner. Under striderna i Frankrike och Tyskland mötte Shermanvagnar många gånger de tyska Panther och Tigerstridsvagnarna, och då var så var en Sherman nästan alltid i underläge. Men även om en tysk Tiger kunde skjuta sönder fem Sherman så fanns det alltid en ny Sherman.

USA ville inte ha många olika typer av motorer i fält så de flesta M4A4, som hade multibankmotorn, användes av de brittiska styrkorna som även försåg den med en engelsk kanon och döpte dem till ''Firefly''.

Efter kriget köpte Sverige fyra Shermanvagnar av olika modeller för prov, de visade sig dock inte vara mycket bättre än den svenska strv m/42. Den förevisade M4A4 användes istället för utveckling av bandsidriktningssystem som sedan kom att användas i stridsvagn ''S''.