1942 beställde Försvaret utvecklingen av en bepansrad terrängbil för transport av soldater. Utvecklingen skulle ske hos både Volvo och Scania-Vabis och fordonen skulle vara baserade på tillverkarnas allhjulsdrivna lastterrängbilar. Scania-Vabis hade vid beställningen redan tagit fram ett nytt kraftigare lastbilschassi, F-11, som visade sig vara lämpligt för pansarbilen.

Pansarkarosserna konstruerades av Landsverk i Landskrona och tillverkades separat vid olika verkstäder. Karossen fick en form som påminde om en likkista och bilen kallades ofta ”Likkistan” av soldaterna.

I början på 50-talet försågs KP-bilarna med en dubbel 8 mm luftvärnskulspruta m/36, vilket innebar att fordonsbenämningen ändrades till ”Terrängbil m/42 SKPF”.

Under de fredsbevarande uppdragen i Kongo 1961-64 och på Cypern 1964-1978 användes KP-bilar av de svenska bataljonerna. FN köpte också 15 st KP-bilar som användes av övriga FN-förband i Kongo.

KP-bilen fick ett förlängt liv på Gotland där den moderniserades under 1980-talet och användes ända tills P18 på Gotland lades ned 2004. KP-bilen fick alltså göra tjänst i mer än 60 år!